Matilda Elsa Eleonora Malm Chenon

 I can't tell you what it really is
I can only tell you what it feels like
And right now there's a steel knife



♥





 Idag är det onsdag, och jag har precis kommit hem från den stora staden Göteborg.
Jag har haft en grymmedag, började på tattoostudion med inderbara vänner, sofie och sofia - gjorde våran "freindsforever" gadd, bestående av ett hjärta bakom örat.



 Efter det gick vi på stan en stund,  hittade bla en grymt cool rödsvartrutig skjorta på gina, en sjal , ett rosa träningslinne och lite annan skit.
Sen drog vi hem och nu sitter jag här på min balkong med datan i knät och lyssnar på rihanna och eminen.
Ibland har man det bra.

 





Min vän, min käre vän. Du betyder, men jag vet så väl att detta inte går. Jag fattar det, och det är mitt fel alltihopa..
Vet inte riktigt vad jag ska säga för jag fattade att det här skulle hända förr eller senare, jag tycker självklart att det suger en del eftersom jag alltid har fettball när jag är hos dig och dina kompisar är världens skönaste.
Jag bryr mig om dig, det måste du veta men jag förstår ditt resonemang och jag ska försöka respektera det så mycket jag bara kan, ja lovar !
Men jag hoppas av hela mitt hjärta att vi kan vara riktigt goa vänner nån gång i framtiden.
Tack för allt.


 Nu ska jag snart träffa min underbara och SAKNADE vän Linn ♥ och vi ska åka och köra lite longboard hoppas jag
Fään om det börjar regna, ser så ut på molnen.

Puss Häj !

 / Matilda

 Hello babe!
 Du är så jävla läcker!
 Ska vi ligga?




NU SKA VI KÖRA ALL IN MAMA!





 Im just gonna dance all night!

PEEEEEEEEEEEEEEEEEACE !

Sitter och snöar in mig på datan. plötsligt slår det till något så in i helvete, kan röra varken ben eller kropp, vad är det som händer?
Svävar, lyfter, snurrar oj vad det snurrar.

sjunker ihop på databordet, är långt ifrån denna världen. Långt svävande bort.

Grips av en fruktansvärd känsla av ensamhet, panik och rädsla, den griper tag i mig med en järnhand och intalar mig att du aldrig mer kommer komma ner til jorden igen, du får säga farväl till alla som du älskar.

Du kommer att dö.

Öppnar ögonen långsamt och befinner mig i ett virrvarr av färger, ett hav av gungande skepp och en mörk mörk skog. Är fortfarande så fruktansvärt rädd att alla har lämnat mig.
Skakar av gråt till jag slutar andas med mina lungor, nu måste någon ta mig till sjukhuset fort!
Hjärtat slår fortare än någonsin förut och jag kan inte röra mina ben. Jag är förlamad.
Känner en hjälpande hand, andas in, andas ut - lungorna fungerar fortfarande. Tur.

Sätter mig upp, lutar mitt huvud ner mot mina knän, RING honom! JAg måste härifrån, och det är fort för allt jag hör är skrattande röster och nervösa blickar.
Varför är det INGEN som tar mig till sjukhuset?

Tårarana rinner fortfarande nedför mina kinder, men det är delvis tårar som  speglar hur glad jag är som har överlevt. Men en massvis av tårar för att han inte kom, kom inte och hämta dig när du behövde det som mest.
Då Matilda, då fattar du att han aldrig kommer att komma någon annan gång heller?
Fatta det Matilda ditt dumma jävla luder!!
Aldrig, inte ens när du ber på dina bara knän om nåd, inte ens då kommer han.

Nu har jag bara försvunnit från mitt vardagliga liv och seglat vidare veckan ut, bara seglat och inte gjort någonting som återspeglar panikattacken jag fick i måndags. Jag orkar inte ta tag i mitt liv, är sjuk, är ensam är bara sjukt jävla missnöjd med läget.

 Ikväll ska jag sympatisera med min kropp, jag ska bara göra som kroppen säger till mig och inte vad hjärtat säger.
Hade  jag lyssnat på mitt inre hjärtas röst hade jag antagligen inte suttit här med dig idag,  då hade jag seglat ännu högre över molnen.

 Min värld är sprängd i bitar, lever just nu i en annan deminsion! Andra människor, andra miljöer, andra känslor, ingen som behöver veta hur fucked up du verkligen är.
Gud hjälpe mig.

För kärlek är inget som existerar
det ända som finns är lögner och falska förhoppningar, och det är inte helt okej.

Sluta tro på kärleken, det är lönlöst.


Jag svävar iväg..

 Fridens liljor mina älskade vänner.

Okej, jag vet inte ens hur jag ska börja..

Kärleken kom, kärleken gick.

Du säger ärligt till mig att du VILL att det ska bli du och jag igen, du vill satsa och du vill aldrig såra mig igen. Men när det väl kommer till kritan då är du väldigt osäker på vad du känner och vill inte att de ksa bli som alla andra tre gångerna vi tidigare gjort slut.

Var det bara ord? Är det bara någonting som du säger för att jag ska stanna där för dig, för att du behöver någon att luta dig mot när  även du strävar mot hårda strömmar?
Jag kan inte vara den personen för dig, hur mycket jag än vill så älskar jag dig av hela mitt hjärta och jag brinner innuti när jag vet att det aldrig kommer bli du och jag, då är det inte rättvist att du kommer till just mig för tröst och bekräftelse, alla utom jag.

Det är inte rättvist !
För det är bara jag som lider.

Nu ringer du mig och undrar varför jag är så kort mot dig.. ? Jo jag kan besvara den frågan ganska lätt, jag har inga tårar kvar, jag är tom på känslor och allt jag vill är att min kropp ska frysa till is så jag slipper känna elden inntui.

För jag orkar inte mer, orkar inte mer alls.

 Jag behöver någon som tröstar mig när du har gått, jag behöver någon som älskar mig för den jag är, men det har jag just kastat åt helvete för din skull, hur kunde jag vara så dum och gå på allt som du sa..

 Det är ingenting emot vad Hultsfred va, ingenting är som då. Du glödde av kärlek och grät tills natten la sig över skogen, för det enda som var viktigt då var jag, du kund einte överleva utan mig, knappt andas.

Det är ingenting som Hultsfred....

 Varför är det alltid jag som ska ändra på mig?  Allt hänger på mig, " hade inte du varit så svartsjuk hade det fortfarande varit vi "

Hur kan du säga så till mig?

Du vill ändra mig till din drömtjej? Du kan inte förändra mig, hur du än vrider och vänder på mig så kommer jag ALDRIG att vara bra nog för dig, aldrig!



Vad begär du av mig? Jag är inte stark nog för att ta emot sånt här.

Jag trodde verkligen på varenda ord som du sa, började drömma mig bort till den tiden då du tittade på mig med värme i blicken, då vi kunde ligga i sängen hela natten och bara titta varandra djupt in i ögonen.
Då vi visste att det alltid skulle vara du och jag.

Men nu sitter jag här ensam igen, med ett stort hål i hjärtat.

Höll på att riva hela min värld för dig, min familj, mina kompisar - alla hade en varnande mening och en bestämd blick, matilda snälla gå inte tillbaka till honom, gör det inte du förtjänar att bli behandlad så mycket bättre.

Inte ens lyssnade jag på personen som hjälpt mig mest genom det här, som fått mig att glömma så många gånger.

" Jag skulle aldrig behandla dig som han gjorde , jag ska göra allt som står i min makt för att du ska bli min"
Varför lyssnar jag aldrig?

Och nu är allt försent, det är försent för kärlek.



   /  Matilda

Kom på att jag kanske har fel, att jag har fallit och kan inte göra det här på egen hand.
Stanna hos mig, det är vad jag behöver, snälla?

Sjung oss en sång, jag kommer att sjunga den tillbaka till dig, du kunde sjunga våran sång men det betyder ingenting utan dig.

Jag är ingenting nu, och det är så längesen
sedan jag hörde ett ljud, ett ljud av mitt enda hopp.

Den här gången kommer jag att lyssna.

 Sjung oss en sång, jag kommer att sjunga den tillbaka till dig, du kunde sjunga våran sång men det betyder ingenting utan dig.

Hjärta slår, det slår för bara dig.
Hjärtat slår,  det slår för bara dig


För bara dig...