Matilda Elsa Eleonora Malm Chenon

Okej, jag vet inte ens hur jag ska börja..

Kärleken kom, kärleken gick.

Du säger ärligt till mig att du VILL att det ska bli du och jag igen, du vill satsa och du vill aldrig såra mig igen. Men när det väl kommer till kritan då är du väldigt osäker på vad du känner och vill inte att de ksa bli som alla andra tre gångerna vi tidigare gjort slut.

Var det bara ord? Är det bara någonting som du säger för att jag ska stanna där för dig, för att du behöver någon att luta dig mot när  även du strävar mot hårda strömmar?
Jag kan inte vara den personen för dig, hur mycket jag än vill så älskar jag dig av hela mitt hjärta och jag brinner innuti när jag vet att det aldrig kommer bli du och jag, då är det inte rättvist att du kommer till just mig för tröst och bekräftelse, alla utom jag.

Det är inte rättvist !
För det är bara jag som lider.

Nu ringer du mig och undrar varför jag är så kort mot dig.. ? Jo jag kan besvara den frågan ganska lätt, jag har inga tårar kvar, jag är tom på känslor och allt jag vill är att min kropp ska frysa till is så jag slipper känna elden inntui.

För jag orkar inte mer, orkar inte mer alls.

 Jag behöver någon som tröstar mig när du har gått, jag behöver någon som älskar mig för den jag är, men det har jag just kastat åt helvete för din skull, hur kunde jag vara så dum och gå på allt som du sa..

 Det är ingenting emot vad Hultsfred va, ingenting är som då. Du glödde av kärlek och grät tills natten la sig över skogen, för det enda som var viktigt då var jag, du kund einte överleva utan mig, knappt andas.

Det är ingenting som Hultsfred....

 Varför är det alltid jag som ska ändra på mig?  Allt hänger på mig, " hade inte du varit så svartsjuk hade det fortfarande varit vi "

Hur kan du säga så till mig?

Du vill ändra mig till din drömtjej? Du kan inte förändra mig, hur du än vrider och vänder på mig så kommer jag ALDRIG att vara bra nog för dig, aldrig!



Vad begär du av mig? Jag är inte stark nog för att ta emot sånt här.

Jag trodde verkligen på varenda ord som du sa, började drömma mig bort till den tiden då du tittade på mig med värme i blicken, då vi kunde ligga i sängen hela natten och bara titta varandra djupt in i ögonen.
Då vi visste att det alltid skulle vara du och jag.

Men nu sitter jag här ensam igen, med ett stort hål i hjärtat.

Höll på att riva hela min värld för dig, min familj, mina kompisar - alla hade en varnande mening och en bestämd blick, matilda snälla gå inte tillbaka till honom, gör det inte du förtjänar att bli behandlad så mycket bättre.

Inte ens lyssnade jag på personen som hjälpt mig mest genom det här, som fått mig att glömma så många gånger.

" Jag skulle aldrig behandla dig som han gjorde , jag ska göra allt som står i min makt för att du ska bli min"
Varför lyssnar jag aldrig?

Och nu är allt försent, det är försent för kärlek.



   /  Matilda