Jag har gett upp
Nu ska jag verkligen vara helt ärlig mot er, du som läser har väl läst ett antal lulliga inlägg, som man inte riktigt fatta vem det va som jag skrev om.
I detta inlägget måste jag ösa ur mig ALLT känner jag.
För nu har jag gett upp..
Blev dumpad av H dagen efter hans student, vi hade en sjukt roli kväll, min familj va där, och hela kvällen va underbar. Dagen efter kom bombnedslaget, -" känner inte som jag gjort ".
Okej fine, kunde ju inte ritkigt bli arg, blev ju något så fruktansvärt ledsen, men kom rätt snabbt upp på benen igen.
Fick höra sen att han hade fått en ny.
Det slog mig som ett slag i magen.
Tog mig upp med hjälp av kompisar, mamma och David. Mådde verkligen helt okej.
Sen hörde H av sig igen.
-"Jag vill försöka igen, jag har känslor för dig och vill inte förlora dig ur mitt liv"
Blev såklart lyckligare än någon annan på jorden.
Släppte typ allt, i träffades, vi sov ihop och jag kunde inte sluta le.
På vägen sårade jag personer som betyder otroligt mycket för mig, som jag nu ångrar och hade kunnat sköta mycket bättre.'
Dagar gick, vi träffades igen.
Då¨kommer orden som jag fruktat - " Jag är osäker på mig själv, vågar inte lita på att jag inte sårar dig såhär igen."
Visste att detta va för bra för att vara sant..
Hur kunde du då komma tillbaka till mig och intala mig att det skulle bli vi två igen?
Vill du verkligen krossa mitt hjärta en gång till?
Jag bröt all kontakt.
Söp mig full, mådde fruktansvärt dåligt, ville åka hem.
Du sa alltid att du ville ställa upp för mig, om det va något nångång så va det bara att ringa, jag va alltid välkommen hem till dig.
Ringde - men du kom inte.
Förkrossad återigen.
Får sedan reda på att din bror hade legat inne på sjukhus, det va därför du inte kom.
Fick upp en gnista i mitt inre återigen.
Du kanske bryr dig trots allt..
Bestämde att vi skulle träffas igår kväll, efter festen jag va på.
Hade verkligen sett fram emot det, hade köpt mig en ny klänning, sminkat mig och gjort mig fin för att du skulle tycka om mig, gjort mitt yttersta för att att jag visste att jag skulle få se ditt ansikte igen, kanske få kyssa dig?
Men när det väl kommer till kritan, du kan inte träffas längre.
Okej fine, jag och Sofia åker in till kungsbacka för att gå ut på Esters, hade verkligen roligt ett tag där.
Men såklart att HON ska komma dit, hon som va med dig, tog på dig, låg med dig, min kropp fryser till is och ögonen färgas svart.
Döda.
Jag ville så sjukt gärna gå hem till dig då, så fruktansvärt gärna bara få en kram, veta att allt skulle ordna sig och att du älskade mig trots allt.
Men vi bestämde att vi skulle träffas idag istället.
Vaknar med dunkande huvudvärk och illamående, men allt jag kunde tänka på va du.
Skulle få se ditt ansikte idag, kanske få en kram. Allt skulle bir bra.
Måste gå upp och duscha, måste skynda mig hem till dig.
Ringer, - " jag kan nog inte träffas så länge, har massa för mig idag "
Kände direkt att tonen på din röst betydde att allt var kört.
-"kan vi inte träffas imorgon istället?"
Min kropp orkar inte mer, mitt hjärta är förstört för all framtid.
Allt som har med dig att göra nu slutar alltid med att tårar rinner ner för MINA kinder, aldrig dina.
Alla har sagt till mig att lägga ner detta, att han inet är värd mina tårar.
Nu börjar jag för en gångs skull tro att det är sant.
Nu ger jag upp..
I detta inlägget måste jag ösa ur mig ALLT känner jag.
För nu har jag gett upp..
Blev dumpad av H dagen efter hans student, vi hade en sjukt roli kväll, min familj va där, och hela kvällen va underbar. Dagen efter kom bombnedslaget, -" känner inte som jag gjort ".
Okej fine, kunde ju inte ritkigt bli arg, blev ju något så fruktansvärt ledsen, men kom rätt snabbt upp på benen igen.
Fick höra sen att han hade fått en ny.
Det slog mig som ett slag i magen.
Tog mig upp med hjälp av kompisar, mamma och David. Mådde verkligen helt okej.
Sen hörde H av sig igen.
-"Jag vill försöka igen, jag har känslor för dig och vill inte förlora dig ur mitt liv"
Blev såklart lyckligare än någon annan på jorden.
Släppte typ allt, i träffades, vi sov ihop och jag kunde inte sluta le.
På vägen sårade jag personer som betyder otroligt mycket för mig, som jag nu ångrar och hade kunnat sköta mycket bättre.'
Dagar gick, vi träffades igen.
Då¨kommer orden som jag fruktat - " Jag är osäker på mig själv, vågar inte lita på att jag inte sårar dig såhär igen."
Visste att detta va för bra för att vara sant..
Hur kunde du då komma tillbaka till mig och intala mig att det skulle bli vi två igen?
Vill du verkligen krossa mitt hjärta en gång till?
Jag bröt all kontakt.
Söp mig full, mådde fruktansvärt dåligt, ville åka hem.
Du sa alltid att du ville ställa upp för mig, om det va något nångång så va det bara att ringa, jag va alltid välkommen hem till dig.
Ringde - men du kom inte.
Förkrossad återigen.
Får sedan reda på att din bror hade legat inne på sjukhus, det va därför du inte kom.
Fick upp en gnista i mitt inre återigen.
Du kanske bryr dig trots allt..
Bestämde att vi skulle träffas igår kväll, efter festen jag va på.
Hade verkligen sett fram emot det, hade köpt mig en ny klänning, sminkat mig och gjort mig fin för att du skulle tycka om mig, gjort mitt yttersta för att att jag visste att jag skulle få se ditt ansikte igen, kanske få kyssa dig?
Men när det väl kommer till kritan, du kan inte träffas längre.
Okej fine, jag och Sofia åker in till kungsbacka för att gå ut på Esters, hade verkligen roligt ett tag där.
Men såklart att HON ska komma dit, hon som va med dig, tog på dig, låg med dig, min kropp fryser till is och ögonen färgas svart.
Döda.
Jag ville så sjukt gärna gå hem till dig då, så fruktansvärt gärna bara få en kram, veta att allt skulle ordna sig och att du älskade mig trots allt.
Men vi bestämde att vi skulle träffas idag istället.
Vaknar med dunkande huvudvärk och illamående, men allt jag kunde tänka på va du.
Skulle få se ditt ansikte idag, kanske få en kram. Allt skulle bir bra.
Måste gå upp och duscha, måste skynda mig hem till dig.
Ringer, - " jag kan nog inte träffas så länge, har massa för mig idag "
Kände direkt att tonen på din röst betydde att allt var kört.
-"kan vi inte träffas imorgon istället?"
Min kropp orkar inte mer, mitt hjärta är förstört för all framtid.
Allt som har med dig att göra nu slutar alltid med att tårar rinner ner för MINA kinder, aldrig dina.
Alla har sagt till mig att lägga ner detta, att han inet är värd mina tårar.
Nu börjar jag för en gångs skull tro att det är sant.
Nu ger jag upp..
Kommentarer
Postat av: Bus
Låt dig inte behandlas! Kärlek är blind - så låt den DÖ! Världen kan ge dig så mycket mer. Du är inte värld att ödsla tid av ditt liv på tårar... Fina du, kämpa!
Trackback
