Am I suppose to be happy?

 Sitter på allas älskade Malmön, men just nu suger livet även här, min fristad, min lilla flykt från verkligheter gick inte direkt igenom, allt är lika verkligt här som hemma..

Dagarna på jobbet har flytit på, har kommit på mig själv med att skratta ibland, och det är skönt för då vet jag att tankarna kan försvinna, även om det bara för en stund.
Minnerna är väl det jobbigaste just nu, jag vill inte tänka på vad vi hade, vill inte tänka på hur du fick mitt hjärta att studsa i mitt bröst bara jag såg din blick möta min, vill absolut inte tänka på dina läppar mot mina.

Jag vill inte prata om det ´mer, aldrig mer.

Ni som läser det här, det är antagligen mina vänner bara, men detta är till er..

Jag vill aldrig mer nämna hans namn, aldrig mer prata om varför han gör det eller inte gör det.
Ska ni säga något om honom eller fråga vad som hände, kan ni väl fråga någons om jag har berättat det för eller liknande för ju mer jag pratar om honom desto mer behöver jag gråta , och jag vill inte gråta - jag hatar att gråta!

" You said that you would die for me "

 
Behöver jag få ur mig något så tänker jag skriva det här, eller så tar jag upp det själv.

Ja nu fick jag ur mig det också.
Imorgon ska jag och Linn på Pier Pressure, och gud vad det ska bli underbart att få skrika, hoppa, sjunga av sig lite ilska, lite frustation, lite ångest.

Är först och främst där för Paramore, men jag vill sjukt gärna se dead by april, neverstore, her bright skies och the sounds också.
Grymt kommer det att bli, synd att det är på en söndag för då kan man ju inte bli allt för packad..

Nu ska jag dränka mina sorger i underbar musik av Dead by April.



I opened my heart for you !


 - Matilda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0