Who knew?




 Igår var det Pink på Ullevi, fy faan va hon va bra har nog aldrig i hela mitt 20 år långa liv varit på en bättre spelning, vilken jävla show det va !

Solen strålade över ett leende ullevi, och vi hade varsin öl i näven, samtidigt får man ett sms av sin käre vän Caroline, - " Fan va livet är härligt ändå " !  Det va som om du läste mina tankar.
Kvällen va uppbokad av skrålande halsar och pirrande magar, helst med alkohol i men det va ett senare problem.

Pink anlände på en stor jäkla kran ovanför scenen och hon virades ner i en typ korg ful av ballonger som sedan exploderade så hela publiken börja skrika av glädje.
Hon skuttar in på scenen och börjar sjunga lets get this party started!

Då kände man att man levde minsann !

Hon va inte klok, snurrade i linor högt över scenen, rullade ut i en uppblåst boll rakt in i publiken och tillbaka in på scen, spände fast sig i 4 linor och seglade ut över hela ullevi, hånglade nästan med gittaristen, bjöd upp folk från publiken bakom scen och en massa sjuka grejer..
Ja diggar hennes stil nåt så in i bänken, är så sjukt glad att jag gick dit !

Efter konserten gick jag och Julia och hennes syster Oliva direkt till donken, fiiii fäääään va njas det va ! MMMmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm




-




Kvälllen va spenderad mest med en stor klump i magen, var fan är du? Är du död? Är du typ i häktet? vad fan vet jag?

Ringer och ringer men inget svar...
Går gatan upp, gatan ner men ingen skymt av dig någonstans. Ringer folk jag inte känner, ringer dig igen.
Träffar folk jag känner, men vågar inte gå in nånstans ifall jag råkat missa att du ligger däckad på någon bänk någonstans? Då får mitt samvete lida för det och jag kommer inte ha roligt föräns jag vet att du inte ligger ensam i någon gränd.
Folk tittar med konstiga blickar på mig, utländska killar visslar och klär av mig med blicken, det kryper i hela min kropp och snart fixar jag inte mer.....
Går ett varv på avenyn till för att försäkra mig om att jag inte gått förbi dig.
 Efter nån timme ger  jag upp
Kommer aldrig kunna hitta dig bland alla människor här.
Ger upp, nu åker jag hem.
Ser ett bekant ansikte, vänta känner inte du   .....?
Jovisst, nu har jag hittat dig.
alkohol och blodiga knogar hittar jag dig med folk du känner,  jag kan andas ut - du va inte ensam..
Men jag var ensam
Känner du ens igen att det va jag?
Kanske.
Tar bussen med andra sköna människor och du.
Du kan inte hålla ögonen öppna,  men ni ska på fest hos ditt ex i hennes pool. Alla dina polare är där, du med.

Jag bestämde mig för att jag inte nog inte passar in i ditt liv trots allt, jag kännner att jag bryr mig, men är det verkligen något mer?

Natten fick mig verkligen ner på jorden, och jag började fundera över vad jag håller på med och vad jag vill med det här.
En sak som jag vet är att jag hatar att vara ensam. Hatar det!
Men ett förhållande är inte vad jag ska ge mig in på just nu, tyvärr..

Cause im lost in this dream and I just need you to hold me. 


Saknar min mamma jätte mycket just nu.
Mamma kom hem...

 / Matilda

Kommentarer
Postat av: julia

<3

2010-07-25 @ 22:17:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0